Wall Street: Money Never Sleeps (2010)





Betyg: 7 av 10.





Regi: Oliver Stone
Manus: Allan Loeb och Stephen Schiff
Skådespelare: Shia LaBeouf, Michael Douglas, Carrey Mulligan, Josh Brolin, Frank Langella
År: 2010
Längd: 2 h 13 m
Genre: Drama


Handling
Som de flesta säkert vet så är det en uppföljare på filmen Wall Street från 1987. Wall Street: Money Never Sleeps börjar med att Gordon Gekko (Douglas) blir släppt från en långt fängelsestraff. Det är år 2001. Sedan hoppar vi till 2008 och fokus är på en ung, framgångsrik börsmäklare på Wall Street vid namn Jake Moore (LaBeouf). Han är tillsammans med Gekko's dotter, Winnie (Mulligan). Winnie har ingen kontakt med sin far, tills Jake en dag söker upp Gordon och blir övertygad om att det är för allas bästa att far och dotter tar upp kontakten igen. Jake övertalar därför Winnie att gå på en middag med honom och sin far för att återförsonas. Under tiden är det dåliga tider och finanskrisen stundar vilket äventyrar alla inblandades ekonomi såväl som många arbeten världen över.

Recension
Jag såg filmen tillsammans med fyra kompisar, och de var alla ganska besvikna när vi gick ut från biosalongen när eftertexterna rullade. Jag kan förstå besvikelsen, den levde inte riktigt upp till mina förväntningar heller. Att följa upp en sådan succé som Wall Street är inte lätt, men med en så stark roll-lista och Oliver Stone återigen i regissörs-stolen så fanns det goda möjligheter. Jag tycker att alla skådespelare var trovärdiga och bra i sina roller. Det är kul att se Shia LaBeouf få fler och fler stora roller, han har verkligen talang och jag tror bara att han kommer bli ännu större i framtiden. Frank Langella är lysande och Michael Douglas är också bättre än på länge.

Själva storyn är ganska bra men vad man kanske inte hade förväntat sig är att den ska vara ett nästan renodlat drama, med väldigt lite eller inget inslag alls av action/thriller. Hela känslan av filmen var väldigt annorlunda jämfört med originalfilmen men det fungerade ändå. Jag tycker att filmen var intressant och välspelad men ändå saknades någonting. Den var helt klart sevärd, men förhållandevis förutsebar.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0