nickomfilm

Nu kom jag precis hem efter att ha flugit över atlanten större delen av det senaste dygnet. Blir en liten power-nap snart innan man orkar packa upp och fixa en massa annat som behöver göras hemma. Sen ska jag försöka uppdatera topp-100 listan lite grann igen.

Har haft en bra semester och shoppat mycket mer än vad jag hade tänkt mig faktiskt, vilket är både bra och dåligt, men mest bra antar jag - med tanke på de fantastiska priserna på märkeskläder de hade där borta...

Har ett stort sug efter film nu efter att knappt ha sett nån film senaste veckan. Såg Matt Damon i "The Informant" på planet på väg dit och blev ganska besviken faktiskt. Den var inte alls speciellt bra, tyvärr. Jaja, vi hörs sen, nu ska jag sova.

Om nio timmar kommer jag att sitta på ett plan till USA på semester. Jag kommer därför inte att skriva någonting i bloggen under den kommande veckan, men är tillbaka igen den 25 januari. Ni får sysselsätta er med att läsa gamla inlägg under tiden, eller varför inte titta på några av filmerna på min topp-100 lista?



see you when I see you

Paul Haggis har skrivit manus till och regisserat Crash som blev en succé 2004. Den vann tre Oscars, bl.a. för Bästa film och bästa manus. Filmen börjar med att man får se en bilolycka. Sedan tas man tillbaka till dagen före olyckan och får följa några olika personer i L.A. vars liv påverkas av varandra och vävs samman.

En fantastisk film enligt mig. Den är väldigt snyggt gjord på så sätt att man får lära känna några olika människor och de sedan möts på oväntade sätt. Stilen påminner lite om Short Cuts och Magnolia. Crash är en film som får en att tänka efter.

Ron Howard har regisserat den här filmen med Russel Crowe och Renée Zellweger i huvudrollerna. Crowe spelar boxaren James J. Braddock. Efter att ha kämpat mot skador och förlorat allt på aktiemarknaden under depressionen på 30-talet finner han sig själv och sin familj i fara. Han har inte råd att betala räkningarna och tvingas försöka få hamnjobb från dag till dag. Han börjar boxas igen för att försöka rädda sin familj och han slåss för deras överlevnad. Hans comeback blir en inspirationskälla för många amerikaner. Baserad på en sann historia.

En av de bästa boxningsfilmerna som gjorts enligt mig, och så mycket mer än bara en boxningsfilm. Den skildrar en mans kamp för att rädda sin familj på ett fantastiskt sätt. Russel Crowe gör en av sina bättre rollprestationer enligt mig (bortsett från Gladiator och A Beautiful Mind). Det får en snygg effekt när Braddock slåss i ringen och det inte bara är den aktuella fighten som står på spel utan familjens överlevnad och Braddock symboliserar familjen och dess kamp mot samhället.

Gabriele Muccino har regisserat den här filmen med Will Smith i huvudrollen. Han spelar Chris Gardner, en familjefar och försäljare som har investerat hela familjens besparingar i något som kallas för "Bone Density Scanner". Meningen är att han ska sälja dessa, men apparaterna visar sig mycket mer svårsålda än han hade tänkt sig. Detta beror på att de är mycket dyrare än de konkurrerande röntgenmaskinerna men med marginellt bättre prestanda. Familjens ekonomi går i golvet, Chris's fru lämnar honom och han kämpar om vårdnaden om sin son. Han blir även av med lägenheten och tvingas bo på gatan. För att ta sig ur denna knipa söker han jobb som aktiemäklare på byrån Dean Witter. Problemet är att han måste genomgå en sex månader lång träningsperiod innan han kan få jobbet, och dessutom är det bara en plats ledig och tjugo stycken som genomgår träningsperioden.

The Pursuit of Happyness är en väldigt gripande berättelse om en mans kamp för att ta sig upp i samhällsstegen. Han kämpar inte bara för sin son, mat och boende utan även för överlevnad. Det här är antagligen Will Smith's bästa rollprestation någonsin och en extremt sevärd film. Duon Muccino och Smith har gjort en annan film tillsammans som jag också tycker är väldigt bra - Seven Pounds.

Filmen utspelar sig i London under sent 1500-tal och handlar om en ung William Shakespeare, som kämpar med sin senaste pjäs: "Romeo and Ethel the Pirate's Daughter". Viola är ett stort fan av Shakespeare, och utklädd till en pojke (eftersom kvinnor inte fick agera på scen i teaterföreställningar) lyckas hon få rollen som Romeo. Viola och William inleder sedan en kärleksaffär som kan få förödande konsekvenser eftersom hon redan är bortlovad till Lord Wessex. Joseph Fiennes och Gwyneth Paltrow spelar Shakespeare respektive Viola.

När jag såg den här filmen första gången, när den kom 1998, så blev jag inte alls imponerad. Den fick 7 Oscars och blev hyllad. Jag tyckte den var oerhört överskattad. Framförallt tyckte jag nog så för att jag inte ville tycka som alla andra. Dessutom var jag bara 13 år när filmen kom och man uppskattar andra saker då än när man är 25. Det är därför jag har sett om så otroligt många filmer, för man uppskattar dem på ett helt annat sett idag. När jag såg om den här filmen nyligen så tyckte jag att den var fantastiskt bra, och har ni inte sett den på länge så se den igen.

Christopher Nolan regisserade Batman Begins med Christian Bale som Batman/Bruce Wayne. Filmen handlar om hur Bruce blev Batman. När han var åtta år gammal så ramlade han ner i en brunn full av fladdermöss och utvecklade därigenom en rädsla för djuren. När han sedan är på opera med sina föräldrar så får han dem att lämna föreställningen för hans skull när han blev rädd för några fladdermössliknande varelser. När familjen kommit ut från operan så blir de överraskade av en rånare som i tumultet dödar Bruce's föräldrar. Han beskyller sig själv för deras död och flyr till asien där han tränas i stridskonst av en ninja vid namn Ra's al Ghul. Han återvänder sedan till Gotham city och märker att staden har blivit allt mer våldsam och korrumperad. För att bekämpa ondskan i staden skapar Bruce ett alter ego - Batman.

Jag tycker att Batman Begins är den ditintills (2005) bästa Batman-filmen som har gjorts. Christian Bale är utmärkt som Batman och vi ser fler fantastiska skådespelare i mindre men viktiga roller, t.ex: Liam Neeson, Michael Caine, Morgan Freeman, Katie Holmes och Gary Oldman. En rakt igenom välgjord, spännande, underhållande film.

1985 kom Back to the Future, regisserad av Robert Zemeckis och med Michael J. Fox och Christopher Lloyd i huvudrollerna. Fox spelar Marty McFly, en ung kille som sänds tillbaka i tiden med hjälp av en tidsmaskin, uppfunnen av den smått galne vetenskapsmannen Emmett Brown (spelad av Lloyd). När Marty skickats tillbaka i tiden råkar han göra så att hans föräldrar inte träffas, vilket kan få förödande konsekvenser.

Enligt mig den överlägset bästa skildringen av tidsresande som har gjorts på film. Varje litet involverande av den tidsresande kan innebära hur stora förändringar som helst. Michael J. Fox är underbar i den här rollen. Back to the Future är en trilogi och alla tre filmerna är riktigt bra. Gillar man den här så ska man definitivt se de andra två.

Jimmy, Sean och Dave var tre barndomsvänner som lekte på gatorna i Boston en dag när plötsligt Dave blev kidnappad av två män. Han blev sexuellt utnyttjad i flera dagar vilken gav honom psykiska men för livet. De tre vännerna håller inte kontakten, men många år senare blir de återförenade när Jimmy's äldsa dotter, Katie, hittas mördad. Sean, som nu är polis, jobbar med fallet och försöker hitta den skyldiga och Dave blir misstänkt för mordet.

Clint Eastwood har regisserat den här fantastiska filmen med Sean Penn, Kevin Bacon och Tim Robins i rollerna. Både Penn och Robins blev belönade med varsin Oscar för sina roll-prestationer. Mystic River är verkligen en film med fantastiskt skådespeleri. Den bygger på karaktärerna av de tre vännerna som återförenas genom det tragiska mordet på Jimmy's dotter. Det är både ett drama och samtidigt en thriller där spänningen ökar att få reda på vem som är mördaren. En film utöver det vanliga. Den nominerades även till Oscar för "bästa film", "Bästa regi" (Eastwood), "Bästa kvinnliga biroll" (Marcia Gay Harden) och "Bästa manus baserat på förlaga" (Brian Helgeland).

Jag var och såg Guy Ritchie's nya film - Sherlock Holmes - igår. Robert Downey Jr. spelar titel-rollen och Jude Law spelar Dr. Watson. I övriga roller ser vi bl.a. Rachel McAdams och Mark Strong. Jag vill inte avslöja för mycket om filmen och det känns svårt att beskriva vad den handlar om utan att göra det, så ni får helt enkelt se den själva först. Jag antar att alla har hört talas om Sherlock Holmes. Filmen centrerar runt hans karaktär - en mästerdetektiv som har ett öga för detaljer. Mer än så behöver egentligen inte sägas.

Vi som gillar Guy Ritchie har sett filmer som Lock, Stock and Two Smoking Barrels, Snatch och Rock'n'Rolla. Sherlock Holmes var inte riktigt samma typ av film som ovanstående, och heller inte lika bra. Den var snygg med ett par slagsmåls-scener som var ganska originella och häftiga. Robert Downey Jr. är som gjord för att spela Sherlock Holmes och han är underbar att titta på och hans kommentarer är ofta njutbara. Själva storyn känns dock lite tunn och påminner om en dålig Bond-film. I min bok räcker det inte bara med en skön karaktär spelad av en bra skådespelare för att det ska vara en riktigt bra film. Att filmen sedan ska vara rolig går inte riktigt hem. Visst, till och från är den rolig, men det är inte en komedi rakt igenom och inte heller en ren action-thriller. För mig funkar det inte riktigt. Jag hade hellre sett en ren action-thriller i stil med Public Enemies.


Betyg: 69 av 100.

I den tredje delen av trilogin försöker en åldrande Michael Corleone (Al Pacino) legalisera sin verksamhet och lämna den våldsamma undre världen, men han dras hela tiden tillbaka, samtidigt som han försöker sona sina synder. Michael tar sig an en ung protegé (Andy Garcia). Han faller sedan för Michael's dotter, vilket leder till ännu mer problem.

Den här filmen är enligt mig ganska underskattad. Man talar ofta om de första två filmerna i Gudfadern-trilogin som fantastiska (och det är dem), och den tredje som mindre bra. Det är inte så konstigt när den jämförs med två filmer som båda anses vara bland de bästa som någonsin har gjorts. Faktum är att den tredje filmen också är riktigt bra. Inte lika bra som de första två, men fortfarande en väldigt bra film. Hade det varit en individuell, fristående film, så hade den antagligen hyllats mycket mer. Det är ett bra manus, bra regi (Francis Ford Coppola) och en riktigt bra roll-lista: Al Pacino, Diane Keaton, Andy Garcia, Talia Shire, Sofia Coppola m.fl. En rakt igenom välspelad, spännande och gripande film.

1987 kom Wall Street, regisserad av Oliver Stone och med Charlie Sheen och Michael Douglas i huvudrollerna. Sheen spelar Bud Fox, en ung och hungrig aktiemäklare som får kontakt med den lyckade affärsmannen Gordon Gekko (Douglas). Gekko tar Fox under sina vingar och lär honom hur man snabbt kommer upp till toppen. Frågan är om Fox är villig att göra de moraliska uppoffringar som krävs för att lyckas.

Det här är antagligen Charlie Sheens överlägset bästa film som han har huvudrollen i. Bortsett från Platoon (som också är regisserad av Oliver Stone) så är det den enda film han gjort som är riktigt bra. Han är lysande som Bud Fox och när man ser den här filmen så undrar man varför det inte gått bättre för honom. 2 1/2 Men är visserligen roligt, men tv-serier är ändå en nivå under filmer i branschen. Michael Douglas är precis lika lysande som Gordon Gekko. Rakt igenom en underbart härlig och samtidigt spännande film. För er som gillar den så kan jag informera att det under året kommer att komma en uppföljare, Wall Street 2: Money Never Sleeps, och både Sheen och Douglas är med igen, samt Susan Sarandon, Shia LaBeouf, Josh Brolin och Frank Langella. På förhand kan det kännas som att en uppföljare till Wall Street kanske inte har så stor potential, men med den roll-listan och med Oliver Stone återigen i regissörs-stolen så kan det bli hur bra som helst.

Jag var och såg bröderna Cohens nya film A Serious Man häromdagen. Den handlar om Larry Gopnik, en vanlig man som arbetar som lärare. Han försöker leva ett vanligt liv, men stöter på en del problem på vägen - såväl yrkesmässiga som äktenskapliga.

Jag blev inte alls imponerad av bröderna Cohens nya film. Efter att på senare år ha levererat filmer som No Country for Old Men och Burn After Reading så känns A Serious Man ganska blek i jämförelse. Visst hade den någonting som fångade intresset, men det räcker inte riktigt. Det är egentligen ett ganska ointressant manus, rent ut sagt en riktigt tråkig och seg story. Med den grunden är det svårt att göra en riktigt bra film. Michael Stuhlbarg, som spelar huvudrollen, spelar visserligen ganska bra och har blivit nominerad till en Golden Globe, men det räcker inte heller för att bära upp hela filmen. Det var absolut inte en dålig film, men ingen jag kommer orka se om.


Betyg: 61 av 100.

Guy Pearce spelar Leonard, en man som lider av korttids-minnesförlust. Det sista han kommer ihåg är att hans fru blivit mördad, och han är fast besluten att försöka hitta mördaren. Eftersom han är oförmögen att skaffa sig nya minnen så använder han sig av olika anteckningar och till och med tatueringar på sin egen kropp för att komma ihåg saker. Christopher Nolan (Insomnia, The Prestige, Batman Begins, The Dark Knight) står för regin.

Memento är verkligen en annorlunda film, på ett bra sätt. Den kan verka ganska rörig och det hoppas väldigt mycket fram och tillbaka i tiden. Filmen följer med andra ord inte en rak tidslinje. Det görs för att man ska få en inblick i hur mycket och vad Leonard kommer ihåg, och allteftersom berättelsen fortgår kommer han ihåg mer och mer och man får då se ännu längre tillbaka i tiden och förstår därigenom mer och mer om honom. Detta utförs på ett mycket elegant sätt och gör Memento lika fantastisk som den är unik.