Crazy Heart

Regi: Scott Cooper
Skådespelare: Jeff Bridges, Maggie Gyllenhaal, Colin Farrell, Robert Duvall
År: 2009
Längd: 1 h 52 m
Genre: Drama (music/romance)

Plot
Bad Blake (Bridges) är en avdankad countrystjärna som hankar sig fram genom smågig på olika platser. Han lider av alkoholism och livet blev inte riktigt som han tänkt sig. samtidigt går det bättre för Blake's protegé från glansdagarna, Tommy Sweet (Farrell). Sweet har blivit riktigt stor och uppträder på stora scener runt om i landet och säljer mängder med skivor. En dag träffar Blake en kvinna, Jean Craddock (Gyllenhaal), som förändrar hans liv.

Recension
Crazy Heart belönades med två Oscar; bästa manliga huvudroll (Bridges) och bästa originallåt (Ryan Bingham och T-Bone Burnett för låten "The Weary Kind"). Bridges är riktigt bra och det är en fröjd att se honom i den här filmen. Även Maggie gyllenhaal är bra men hon hade kunnat spela ut lite mer. Bridges är väldigt lågmäld men han spelar en lågmäld karaktär; en alkoholistisk, avdankad countrystjärna utan större livsglädje. För övrigt är hela filmen väldigt lågmäld. Storyn flyter på i ett lugnt behagligt tempo. Man kan tycka att man saknar lite action eller lite överraskningar i filmen, men det här är en film som ska vara precis så lågmäld som den är. Det är en vacker, tankeväckande historia som berör. Det känns dock som att det saknas något och jämför man den med filmer som The Wrestler (som den påminner mycket om) eller Walk the Line (som också är en film om musik, närmare bestämt om Johnny Cash) så kommer den inte riktigt upp i samma klass, trots att det är en bra film. Musiken i filmen är godkänd men inte mer, bortsett från låten The Weary Kind som är fantastisk. Crazy Heart fick helt enkelt de Oscars den förtjänade och den är helt klart sevärd, om inte annat för Jeff Bridges skådespeleri.



Betyg: 7 av 10.





The Ghost Writer

Regi: Roman Polanski
Skådespelare: Ewan McGregor, Pierce Brosnan, Kim Cattrall, Olivia Williams
År: 2010
Längd: 2 h 7 m
Genre: Thriller (mystery/drama)

Plot
En spökskrivare anställs för att slutgöra arbetet med den f.d. brittiske premiärministern Adam Lang's (Brosnan) memoarer. The Ghost (McGregor), som han kallas i filmen, åker till ön där Lang har sitt residens och påbörjar sitt arbete. Under arbetets gång upptäcker han något som får honom att tvivla på sitt val att tacka ja till uppdraget och som kanske även kan sätta hans eget liv på spel.

Recension
Det märks väldigt tydligt att det är Polanski som har regisserat den här filmen på det sättet att den har en mystisk stämning över sig. Genom hela filmen så är det någon form av mystik som man inte riktigt kan ta på men som bidrar till att öka spänningen. Det är lätt att dra paralleller till Polanski's film The Ninth Gate (1999). Jag tycker dock att The Ghost Writer är bättre. Filmens handling utvecklas på ett bra sätt genom att det hela tiden finns någon fråga som man vill ha svar på. Det dyker hela tiden upp nya saker, vi kan kalla det för ledtrådar, som får en att börja misstänka olika saker och gissa sig till svaren på alla gåtor, men egentligen så vet man ingenting. Det finns en stor mystik kring Adam Lang och det liv han har levt, men man får reda på väldigt lite vilket gör att man blir nyfiken och vill veta mer. På det sättet blir filmen aldrig tråkig utan man håller intresset uppe genom hela filmen. Detta åstadkoms självklart också av de utmärkta skådespeleriet av framförallt Ewan McGregor och Pierce Brosnan. Brosnan passar för övrigt som handen i handsken som den f.d. premiärministern Adam Lang. The Ghost Writer har även ett snyggt foto och bra musik. En spännande, underhållande, intressant film som inte bör missas.


Betyg: 7.5 av 10.





Vill slå ett slag för möjligheten att kommentera mina inlägg också. Det är alltid kul att få höra vad andra tycker. Har ni sett filmen? Tyckte ni att den var bra? Har ni inte sett den? Funderar ni på att se den? Har ni några frågor om filmen? Vill ni rekommendera någon liknande film? Har ni några synpunkter på sättet jag skriver om filmerna? Något jag kan göra bättre? All feedback är bra feedback. Det har varit väldigt dåligt med kommentarer på senaste tiden och jag uppmuntrar därför nu till fler kommentarer!

Clash of the Titans

Mitt senaste biobesök var på premiärdagen av filmen Clash of the Titans. Filmen handlar om människornas kamp mot gudarna Zeus och Hades. Sam Worthington (från Avatar) spelar Perseus, Zeus's son. Perseus är halvgud men vet inte om det förrän han blir ombedd att leda människorna i kampen mot Hades.

Jag hade inga speciella förväntningar på filmen faktiskt och det var nog tur, för annars hade jag nog blivit ganska besviken. Nu tyckte jag att det var en helt okej film men inte mycket mer. Visst, specialeffekterna är ganska häftiga men det är också allt filmen har att erbjuda. Storyn är inte speciellt djup eller intressant och det bjuds inte heller på något fantastiskt skådespeleri. En godkänd och hyfsat underhållande film, men ingen man kommer att komma ihåg.


Betyg: 5.5 av 10.




Kick-Ass

Kom precis hem från den bästa bioupplevelsen sedan Avatar i december. Jag var precis och såg Kick-Ass. Titeln säger inte så mycket men jag ska berätta vad den handlar om. Huvudpersonen är Dave Lizewski, en vanlig kille som går på gymnasiet. Han och hans kompisar läser mycket serietidningar så han börjar fundera över varför ingen försöker vara en superhjälte i det verkliga livet. Till slut beslutar han sig för att slå slag i saken och bli en superhjälte själv. Han kallar sig för Kick-Ass. Efter att han räddar en man som misshandlas av ett gäng på gatan blir han känd i och med att händelsen filmas och läggs upp på Youtube. Samtidigt finns det två andra "superhjältar" i stan i form av en far-dotter-duo. De går under namnen Big Daddy och Hit-Girl. De är ute efter hämnd mot stans gangsterboss, Frank.

Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen så jag stannar där. Jag kan dock säga att den är ganska oförutsägbar. Man vet inte riktigt vad man ska förvänta sig och man bjuds på en riktigt bra föreställning i form av en väldigt annorlunda film. Udda är nog rätt ord för att beskriva filmen. Det går inte riktigt att säga vilken genre filmen tillhör, men det behövs inte heller. På ett sätt är det en ren actionfilm, fast med häftigare scener, bättre story och intressantare karaktärer. Samtidigt så är det en form av komedi då man sitter och skrattar nästan oavbrutet under filmen samtidigt som man tar allt på allvar. Som sagt, det är svårt att förklara men på något sätt så fungerar det bara. Actionkomedi är antagligen en av de genres som producerar sämst filmer, och just därför vill jag inte kalla Kick-Ass för en actionkomedi - och det är det inte heller. En actionkomedi är ofta inte speciellt rolig utan fylld med tråkiga skämt och torr humor. Samtidigt så brukar actionscenerna kännas löjliga och långt ifrån trovärdiga, vilket gör att det sämsta från två genres - komedi och action - tas fram. Kick-Ass gjorde tvärtom och tog fram det bästa från båda sidor. Actionscenerna var riktigt coola och nyskapande. Stämningen under filmen var allvarlig och trots att mycket av det som händer i actionscenerna egentligen är ganska orimligt och overkligt, så gjorde det ingenting. Det passade in på ett märkligt sätt och kändes ändå helt naturligt. Samtidigt var filmen, trots den allvarliga känslan, väldigt rolig. Den var rolig på ett intelligent sätt, istället för att innehålla tråkiga skämt. Kick-Ass var intressant rakt igenom och blev aldrig tråkig.

Matthew Vaughn stod för regin och han har verkligen gjort ett fantastiskt jobb och skapat en riktigt bra film. Filmmusiken är otroligt bra, det har valts sköna, ofta oväntade låtar till de olika scenerna och allt passar in perfekt. Roll-listan innehar inte så många riktigt kända namn, med undantag för Nicolas Cage som spelar Big Daddy. Detta verkar till filmens fördel då man inte fokuserar på någon speciell, stor stjärna, eller har några förväntningar på någon skådespelare. Aaron Johnson som spelar Dave/Kick-Ass passar utmärkt i rollen som den något osäkra gymnasiekillen som får för sig att bli superhjälte över en natt. Mark Strong (som setts i en hel del filmer förut, senast Sherlock Holmes) spelar sin vanliga roll som skurk och är helt klart godkänd. Cage är bra som Big Daddy och som Frank's son ses Christopher Mintz-Plasse (McLovin från Superbad) men den person som imponerar och sticker ut mest är 12-åriga Chloe Moretz som är lysande i rollen som Hit-Girl. Kick-Ass är en film som förvånar och imponerar. Årets hittills bästa film.


Betyg: 8.5 av 10.



Shrink

Ikväll såg jag Shrink från 2009 med Kevin Spacey i huvudrollen. Han spelar Dr. Henry Carter, en terapeut som har en stor del av Hollywoods kändisar som patienter. Han har dock på senare tid fått allt svårare att hjälpa sina patienter pga. att han själv har problem med att komma över sin frus död. Han tar sig, på inrådan av sin far, an ett fall pro bono i form av en ung tjej som skolkar från skolan. Filmen handlar om flera av Henrys patienter, deras liv, problem och möten med varandra, men framför allt handlar den om Henry själv och hans sörjande.

Shrink är ett mörkt och tragiskt drama som ändå har sina ljusa stunder och det finns även en del komik i filmen. Den är underhållande och får en att må bra på något konstigt sätt. Kevin Spacey är utmärkt som den cyniske Dr. Carter och även övriga skådespelare gör bra ifrån sig. Det här är en film som jag skulle rekommendera.


Betyg: 7 av 10.




Btw, väldigt snygg poster tycker jag.

RSS 2.0