nickomfilm

Betyg: 7.5 av 10.

---

Regi: Jake Scott
Manus: Ken Hixon
Skådespelare: James Gandolfini, Kristen Stewart, Melissa Leo
År: 2010
Längd: 110 min
Genre: Drama


Handling
Doug och Lois Riley är ett gift par som mist sin dotter i en tragisk bilolycka, vilket har satt sina spår i deras relation. När Doug åker på en affärsresa till New Orleans träffar han den unga strippan Mallory. Han får faderskänslor för henne för att hon påminner honom om hans avlidna dotter.

Recension
Jag såg Welcome to the Rileys ikväll på Stockholms filmfestival. Det är en film som jag har sett fram emot länge. En stor anledning till detta är att jag tycker att Kristen Stewart är en duktig och intressant skådespelerska, och jag ville se hur hon skulle vara i en sådan här roll. Dessutom gillar jag James Gandolfini också, och framförallt kombinationen av dessa två skådespelare i en sådan här typ av film gjorde mig intresserad.

Så vad tyckte jag om filmen? Jag tyckte att den var riktigt bra faktiskt. Den är inte fulländad och stundtals är den lite seg. Det händer inte alltid så mycket utan filmen har ett lugnt tempo, men för de som uppskattar ett bra och gripande drama skulle jag absolut rekommendera den. Skådespeleriet är riktigt bra av både Stewart, Gandolfini och Leo. Det är kul att se att Kristen Stewart kan briljera i den här typen av roll och hon är verkligen mycket bättre än i Twilight-filmerna. Jag ser fram emot att se mer av henne i framtiden.

Manuset är välskrivet och bra, karaktärerna är intressanta och dialogerna känns väldigt genuina. Det som saknas är kanske lite mer spänning, men jag tror inte att det är meningen att den ska vara så, utan den ska ha just det här lugna tempot. Welcome to the Rileys är en stillsam och meningsfull film som är en fröjd att se mellan alla överdrivna, explosionsfyllda actionfilmer och dåliga komedier med värdelösa skådespelarinsatser.

Betyg: 6 av 10.

---

Regi: Tony Scott
Manus: Mark Bomback
Skådespelare: Denzel Washington, Chris Pine, Rosario Dawson,

Nä jag pratar alltså inte om min egen blogg, utan jag tänkte rekommendera en riktigt rolig blogg som mina goda vän Janne C skiver. Adressen dit är följande: http://eccehomme.wordpress.com/

Gå gärna in där och läs lite, han har väldigt bra humor den där killen.

Betyg: 8 av 10.

---

Regi: David Fincher
Manus: Aaron Sorkin
Skådespelare: Jesse Eisenberg, Andrew Garfield, Justin Timberlake
År: 2010
Längd: 121 min
Genre: Drama


Handling
En sann historia om Mark Zuckerberg, en Harvard-student som fick en idé och skapade en sida på Internet som kom att bli större än vad någon någonsin hade kunnat drömma om - Facebook. Filmen handlar om hur han fick idén, hur den utvecklades och om hans relationer till vänner, affärskollegor osv.

Recension
Det är svårt att beskriva vad The Social Network handlar om utan att säga att "det handlar om Facebook". Fast det är egentligen så oerhört mycket mer än så. Det är en film som definierar en hel generation. För mig beskrev The Social Network min egen generation och tiden vi lever i bättre än någon annan film jag sett. Det är dessutom en väldigt intressant historia i sig - hur Facebook kom till och hur det kom att bli så stort som det är idag. Att filmen är regisserad av David Fincher (som gjort bl.a. Se7en, Fight Club, The Game och The Curious Case of Benjamin Button) är bara i sig en anledning att se den, och det tyder även på att det är en film av lite tyngre kaliber än bara "Facebook-filmen", då jag har svårt att se att Fincher skulle tagit sig an det här projektet om han inte tyckte att det var värt att göra. Det är en originell, fantastisk berättelse om vänskap, kärlek, girighet, tillit, lögner och svek. Skådespeleriet är också av hög klass, framförallt ifrån Jesse Eisenberg som spelar huvudrollen. En av de mest sevärda filmerna detta år.

Betyg: 6 av 10.

---

Regi: Todd Phillips
Manus: Alan R. Cohen och Alan Freedland
Skådespelare: Robert Downey Jr., Zach Galifianakis, Michelle Monaghan
År: 2010
Längd: 100 min
Genre: Komedi


Handling
Peter Highman (Robert Downey Jr.) blir efter en incident på ett flygplan strax innan avgång avstängd från all lufttrafik, och för att hinna hem till Los Angeles i tid till sin sons födelse tvingas han lifta med Ethan Trembley (Zach Galifianakis), en medpassagerare från planet och anledningen till att han blev utkastad och avstängd från lufttrafiken. Tillsammans börjar de en road-trip fylld med oväntade överraskningar.

Recension
Det jag gillar med Due Date (till skillnad från t.ex. The Other Guys) är att den är originell. Den är inte en exakt upprepning av en film som redan gjorts (även om det har gjorts filmer som bygger på konceptet Road-trip ett otal gånger). Det originella består främst i Robert Downey Jr. och hans tolkning av Peter Highman. Downey Jr. brukar vanligtvis inte medverka i komedier och det är just det som gör det så roligt. En bra skådespelare som gör något man inte är van att se. Jag tycker att han var mycket roligare än Mark Wahlberg i The Other Guys t.ex. Downey Jr. är klockren och varenda kommentar han levererar gör han med bravur och det är en fröjd att se honom i den här filmen. Zach Galifianakis å andra sidan är mest påfrestande. Han var fantastiskt rolig i The Hangover, men det känns som att han bara har "en växel" eller en karaktär han kan spela och man är redan trött på honom. Det fungerade i The Hangover men i Due Date blir det mest jobbigt. Han är stundtals rolig men det är Downey Jr. som gör filmen värd att se. I övrigt så är det en godkänd komedi men tyvärr fattas det något för att den verkligen ska imponera. Underhållande och värd att se (en gång).

Betyg: 5 av 10.

---

Regi: M. Night Shyamalan
Manus: M. Night Shyamalan
Skådespelare: Noah Ringer, Nicola Peltz, Jackson Rathbone
År: 2010
Längd: 103 min
Genre: Äventyr


Handling
Världen är indelad i fyra "kungariken" som vart och ett är representerat av ett av de fyra elementen: vatten, luft, jord och eld. De är samtliga under övervakande av "The Avatar" som är en länk till den spirituella världen, och den enda som är kapabel att använda sig av alla de fyra elementen. Aang är den nu levande Avataren, men han har varit borta en lång tid och folk tror att han sedan länge är död. Utan honom kan världen inte fungera i harmoni och ledaren för eld-nationen har börjat försöka ta över världen. Det är nu upp till Aang att åter upprätta balans mellan de fyra elementen.

Recension
The Last Airbender hade potential att kunna bli en häftig, storslagen film, men tyvärr så är den inte så bra som man hade hoppats. Shyamalan har i princip endast använt sig av relativt okända skådespelare och det tar ut sin rätt. Även om det kan verka till en films fördel i vissa fall så blir det dock inte så i det här fallet. Det märks att många av skådespelarna är relativt orutinerade och det är inte någon hög kvalitet på skådespeleriet. Bortsett ifrån det så är hela grundidén till filmen ganska löjlig och det känns stundtals som en barnfilm. Jag tror att väldigt unga besökare kommer att uppskatta The Last Airbender mer än vad jag gjorde, men det är helt enkelt inte en speciellt bra film. Absolut ingenting jag skulle rekommendera någon att gå och se. Det är synd att Shyamalan verkar göra sämre och sämre filmer. The Sixth Sense (1999) är fantastisk, Unbreakable (2000) är också relativt bra och The Signs (2002) är klart sevärd, men efter 2002 har han helt enkelt inte gjort någonting värt att se.

Betyg: 6 av 10.

---

Regi: Adam McKay
Manus: Adam McKay och Chris Henchy
Skådespelare: Will Ferrell, Mark Wahlberg, Derek Jeter, Samuel L. Jackson, Dwayne Johnson, Eva Mendes
År: 2010
Längd: 107 min
Genre: Komedi/Action


Handling
Ferrell och Wahlberg spelar Allen Gamble och Terry Hoitz, ett udda radarpar inom New York-polisen. Gamble sysslar mest med pappersarbete och Hoitz har inte fått den möjligheten han velat att utmärka sig inom polisen efter en gammal incident. De ser båda upp till stationens två topp-poliser, men en dag får de själva möjligheten att bli hjältar.

Recension
The Other Guys är inte långt ifrån vilken annan Will Ferrell-komedi som helst, bortsätt från den polisiära miljön. Det börjar bra och filmen är ganska rolig, men sedan blir det inte bättre och andra halvan är inte lika rolig som den första. Det är lite synd att den går ut starkt och sedan bara mattar av, istället för att den växer på slutet. Will Ferrell är ungefär som vanligt, fast kanske inte riktigt lika bra som han brukar. Wahlberg fungerar i den här typen av roll, men han är bättre i mer seriösa roller (dvs. icke-komedier). The Other Guys är underhållande men ingen film man måste se. Den är sämre än: Old School, Wedding Crashers, Zoolander, Dodgeball, Anchorman, Elf, Starsky & Hutch och Talladega Nights, så det är inte någon av Ferrells bättre filmer. Den är i ungefär samma klass som Semi-Pro och Step Brothers. Den får en 6:a för att den ändå är underhållande och det finns en del roliga saker med filmen, men den är betydligt närmare än 5.5:a än en 6.5:a.

Betyg: 6.5 av 10.

---

Regi: Robert Rodriguez och Ethan Maniquis
Manus: Robert Rodriguez och Álvaro Rodríguez
Skådespelare: Danny Trejo, Robert De Niro, Jessica Alba, Steven Seagal, Michelle Rodriguez m.fl.
År: 2010
Längd: 105 min
Genre: Action/Comedy


Handling
Danny Trejo spelar Machete Cortez, en ex-Federale (Mexikansk Federal Polis) som får i uppdrag  att mörda Senatorn John McLaughlin (Robert De Niro). Han upptäcker dessvärre att han blivit lurad och planerar en hämnd mot sin uppdragsgivare.

Recension
Efter att ha medverkat i omkring 200 olika filmer och serier, 66 år gammal, har Danny Trejo äntligen fått sin första huvudroll. Han är inte den typ av skådespelare som passar i en huvudroll, men i den här filmen har han fått en roll som är som klippt och skuren för honom. Filmen är för övrigt fylld med talang i form av Robert De Niro, Jessica Alba, Michelle Rodriguez m.fl. Alla är bra i sina roller, t.o.m. Steven Seagal är riktigt rolig, men det är nog De Niro som imponerar mest med en fantastisk tolking av Senator McLoughlin.

Machete är en extremt våldsam och grafisk film. Det är avhuggna armar, blod som sprutar osv. i mängder. Vissa uppskattar antagligen inte den typen av film, och det är fullt förståeligt. Jag är själv inte så mycket för filmer av denna typ med överdriven action och våld - utan någon egentlig poäng och oftast med en riktigt usel story. När det gäller Machete blev jag dock glatt överraskad. Anledningen till att jag gick och såg den var bl.a. att det var Robert Rodriguez som har regisserat (som gjort en del intressanta filmer som t.ex. Sin City och en del projekt tillsammans med Quentin Tarantino som jag älskar), att det var många duktiga skådespelare med och slutligen för att se Danny Trejo i sin första huvudroll. Inte för att jag förväntade mig särskilt mycket av honom utan snarare för att det var spännande att se hur han skulle kunna fungera i en huvudroll i en film av den här storleken. Anledningen till varför jag blev glatt överraskad när jag såg Machete är för att den verkligen inte är som alla andra action/vålds-filmer utan någon mening. Det är snarare en parodi på dessa typer av filmer. Egentligen är jag inte mycket för parodier heller. Jag tycker att den typen av film kan ha ett par roliga skämt men annars vara riktigt dåliga. Machete lyckas däremot att driva med en hel filmgenre utan att ha några speciella skämt eller referenser till andra filmer inom genren. Endast genom att göra allt så fruktansvärt överdrivet så blir det roligt och på något sätt som att filmen har en självkännedom och driver med sig själv. Storyn är inte överdrivet bra, karaktärerna är inte speciellt djupa och det finns inget riktigt budskap i filmen, men Machete är rolig, ball och helt klart värd att se. Vad gäller Danny Trejo och hans insats så får han helt klart godkänt och det är antagligen en av hans bästa roller hittills.

Efter ett litet uppehåll kommer nu bloggen igång igen. Jag hoppas mina trogna läsare inte har tröttnat och fortfarande uppskattar bloggen, trots den ibland dåliga uppdateringen.

En månad har gått och jag har hunnit med att gå på bio några gånger. I Oktober såg jag fem filmer på bio, nämligen följande:

Machete
The Other Guys
The Last Airbender
Due Date
The Social Network

Jag tänkte recensera dessa i ovannämnda ordning. Håll till godo!