nickomfilm

Jag såg om Inception ikväll med en kompis som inte hade sett den än, och det gjorde att jag återigen började fundera lite över filmen. Dessutom såg jag nu att jag hade fått några kommentarer på min gamla analys som jag inte hade sett och därför heller inte svarat på.

Någon frågade vad jag tyckte om slutet, och jag tycker att slutet är bra. Jag skulle inte kunna tänka mig något annat sätt som filmen hade kunnat sluta på. Jag skulle faktiskt inte vilja ändra på något alls i hela filmen, jag tycker att varenda scen är helt perfekt. Vad gäller meningen med slutet kan jag säga att det genialiska är att det är omöjligt att (när man ser filmen första gången) inte fundera på om snurran stannar eller inte och om allt var en dröm eller inte. Men när man har sett filmen flera gånger och förstått allt lite bättre så vet man ju att det inte spelar någon roll om snurran slutar snurra eller inte. För det första säger Cobb när han förklarar vad en "totem" är för något att det är ett sätt att vara säker på att man inte är i någon annans dröm. Jag säger det en gång till; någon ANNANS dröm. Det är inte ett sätt att avgöra om man drömmer eller inte. Snurran skulle alltså mycket väl kunna stanna, men Cobb drömmer fortfarande, i SIN EGEN dröm. Därför är det egentligen ganska oväsentligt huruvida snurran kommer att stanna eller inte, men sättet filmen är gjord på är att det är det första man funderar på när eftertexterna börjar rulla, och på det sättet så lurar ju Nolan hela publiken på ett så snyggt sätt.

Inception är en fantastiskt bra action-/heistfilm om man ser den som det, men den är också så mycket mer än så. Den största belöningen med filmen är att se den flera gånger och börja förstå vad det egentligen är det handlar om. På det sättet är Inception ett fantastiskt stycke konst och en av de mest originella filmerna som någonsin har gjorts, även om de flesta inte förstår det. Nolan belönar intelligens och gör därigenom Inception till mer än "bara" en film. Han tar upplevelsen till en helt annan nivå.

En annan fantastisk aspekt med Inception är att större delen av (eller kanske hela) filmen utspelar sig i drömmar. Filmer som har gjorts där det har visat sig att en stor del av filmen var en dröm har oftast inte varit så bra för man har blivit besviken för att det inte var på riktigt - att det har förtagit känslan på något sätt. Vad Christopher Nolan gör med Inception är att säga att "det spelar ingen roll om det är en dröm eller inte, för det känns verkligt när man upplever det". Det är precis vad Cobb säger till Ariadne i filmen; "Dreams feel real while we're in them..." Det filmen visar är att oavsett om man drömmer så kan man uppleva saker som känns verkliga, och vad spelar det för roll att det var en dröm, när det kändes verkligt? Det är precis som med film i allmänhet, film är bara film, det är inte verkligt - men vad spelar det för roll? När vi ser en film så kan vi uppleva massor av känslor och faktumet att det är en film, inte verklighet, kan inte ta ifrån oss att vi faktiskt har upplevt dessa känslor.

För mig är det häftigaste med filmen att det är som om vi, publiken, delar en dröm med Christopher Nolan. Inception är vår gemensamma dröm. Den börjar mitt i en händelse (Cobb spolas upp på stranden), vilket är precis så drömmar börjar ("you always wind up right in the middle of what's going on"). Saker och ting känns verkligt/logiskt under tiden vi ser på filmen men när vi vaknar upp (filmen är slut) så märker vi att det är en hel del saker som inte riktigt "stämmer" ("...it's only when we wake up that we realize something was actually strange.") Då pratar jag om snurran som Cobb använder som totem, men som egentligen är Mal's totem, och är det inte lite konstigt att han använder någon annans totem? Går inte det emot principen? Dessutom är principen med en totem känslan av den, att man är den enda som kan känna vikten osv. t.ex. Ariadne's schackpjäs eller Arthur's tärning. När det gäller snurran så är det ju det visuella som avgör om man är i någon annans dröm eller inte, dvs. huruvida den stannar eller inte, och det visuella kan ju vem som helst se, inte bara ägaren. Jag undrar om det är meningen att det ska vara en ledtråd när Ariadne i en av sina första delade drömmar med Cobb i Paris säger; "I thought it was gonna be all about the visuals, but it's actually more about the feel of it."

Jag pratar också om när Saito kommer med sin bil och plockar upp Cobb i Mombasa. Från ingenstans är han helt plötsligt i Mombasa, och precis på den gatan där Cobb kommer springande. Jag menar också när Cobb på flygplanet släpper ned något i Fischer's vattenglas för att droga honom, något som någon av flygvärdinnorna hade kunnat göra istället med mycket mindre risk för upptäckt. Dessa saker tänker man inte på när man ser filmen (åtminstone inte första gången man ser den), men efter att filmen är slut, efter att man har "vaknat", så börjar man fundera på dessa saker. För att gå vidare i min förklaring så spelas "Non Je Ne Regrette Rien" när eftertexterna börjar närma sig sitt slut, och det är ju låten som symboliserar att det är dags att vakna upp från drömmen.

Till sist vill jag bara säga att några saker som jag skrev i min första analys tyvärr är felaktiga. Detta har jag kommit på efter att ha sett om filmen flera gånger. Bland annat att barnen inte skulle ha åldrats och att de har samma kläder på sig i slutet som i början. Detta är medvetet av Nolan, precis som med snurran, att man ska tro att det är så. Men tittar man noggrant så ser man att de inte alls har samma kläder på sig, bara snarlika kläder, och att de visst har åldrats. Det är inte ens samma skådespelare som spelar barnen i slutet och barnen under resten av filmen. Jag känner dock inte att det är någon idé att gå igenom hela den analysen noggrant och rätta till alla små felaktigheter utan den här rättelsen får vara tillräcklig.

Klicka på länken så kan ni se vilka filmer och skådespelare som har blivit nominerade i de olika kategorierna i år.

http://oscar.go.com/nominations


Oscarsgalan går av stapeln den 27 februari och för oss som lever i GMT+1 så innebär det att galan sänds natten mellan söndag och måndag, den 27-28 februari.


Några anmärkningsvärda saker med nomineringarna är att Christopher Nolan INTE blev nominerad för bästa regi för Inception, något som jag trodde skulle vara självklart. Även om jag inte trodde att han skulle vinna så trodde jag åtminstone att han skulle bli nominerad. Bästa regi går troligtvis till David Fincher för The Social Network.

Vad gäller bästa originalmanus blev Nolan nominerad, men där tror jag faktiskt att The Fighter kan plocka hem statyetten, eventuellt annars The King's Speech. Bästa manus baserat på förlaga går troligtvis till The Social Network.

Inception lyckades trots allt ändå få åtta nomineringar, men ingen för skådespeleri. Jag trodde visserligen inte att Leonardo DiCaprio skulle bli nominerad för Inception, men däremot trodde jag att han skulle bli det för Shutter Island där han spelar fantastiskt bra. Tyvärr blev han inte nominerad för den rollen heller och DiCaprio kommer alltså att fortsätta att vara världens bästa skådespelare utan en Oscar. Vad gäller Shutter Island så blev den inte nominerad som bästa film, trots att det är tio filmer som nomineras. Dessa var istället;

Black Swan
The Fighter
Inception
The Kids Are Allright
The King's Speech
127 Hours
The Social Network
Toy Story 3
True Grit
Winter's Bone

Att Toy Story 3 blir nominerad för bästa film på bekostnad av Shutter Island är helt ofattbart enligt min uppfattning. Det som är roligt i år är att det faktiskt har kommit en hel del bra filmer, och de flesta av dessa tio är faktiskt riktigt bra, även om jag inte gillade Winter's Bone speciellt mycket. (Jennifer Lawrence gjorde en riktigt bra rollprestation, som hon blev nominerad för, men filmen i sig var inte särskilt bra). Jämfört med förra året så är det stor skillnad på kvalitet när det kommer till de bästa filmerna. Förresten, jag skulle rangordna 2010 års bästa filmer enligt följande:

1. Inception
2. Shutter Island
3. The Social Network
4. The Fighter
5. Kick-Ass
6. The Town
7. 127 Hours
8. The Ghost Writer
9. Remember Me
10.Welcome to the Riley's

Dock är det fortfarande tre filmer från den övre listan som jag ännu inte har sett; The Kids Are Allright, The King's Speech och True Grit. Det är mycket möjligt att någon eller några av dessa tar sig in på min topp-10 lista och petar ut de nedersta 2-3.

Om jag skulle tippa vilken film som får pris för bästa film så skulle jag däremot satsa på The Social Network. Det är en film som kritikerna verkar älska och som jag tror att Akademien kommer att älska också. Jag förväntar mig att den vinner de flesta av de tunga kategorierna.

Jag tror att Christian Bale kommer att få sin första Oscar för sin fantastiska insats i The Fighter och jag tror att Colin Firth kommer att få för bästa manliga huvudroll. Bästa kvinnliga huvudroll går troligtvis till Annette Bening eller Natalie Portman, kanske Jennifer Lawrence, jag är ganska osäker på den här kategorin men nån av dessa tre kommer med stor sannolikhet vinna. Bästa kvinnliga biroll blir troligtvis Melissa Leo för The Fighter, även om Amy Adams också var riktigt bra i samma film.

Bästa animerade film bör inte kunna bli någon annan än Toy Story 3. Art Direction; Alice in Wonderland eller Inception. Best cinematography; Inception. Best visual effects; Inception. Vad gäller bästa musik är det väldigt svårt. Inception har blivit nominerad och jag tycker den förtjänar det priset men är ändå lite osäker på om den verkligen kommer att få det. Vad gäller övriga kategorier är jag ganska osäker.

Nedräkningen är igång, lite drygt en månad kvar. Har ni inte sett de tio filmerna som blivit nominerade för bästa film så är det en bra idé att ha gjort det innan galan, om man nu tänker titta på den.

Betyg: 6 av 10.

---

Regi: Florian Henckel von Donnersmarck
Manus: Florian Henckel von Donnersmarck, Christopher McQuarrie och Julian Fellowes
Skådespelare: Johnny Depp, Angelina Jolie och Paul Bettany
År: 2010
Längd: 103 min
Genre: Thriller/Drama/Action

imdb


Handling
Frank (Depp) är en turist i Italien vars vägar korsas med en mystisk kvinna vid namn Elise (Jolie).

Jag tror att desto mindre man vet om filmen innan man ser den desto bättre blir den, så jag säger inte mer än så.

Recension
Florian Henckel von Donnersmarck har tidigare gjort bl.a. Das Leben Der Anderen, som var en väldigt omtyckt film hos kritikerna. Vad gäller The Tourist så märker man dock att det inte ligger lika mycket ansträngning bakom projektet. Både regissör, manusförfattare och huvudrollsinnehavarna blev utbytta flera gånger innan filmningen påbörjades. På det sättet känns det som ett halvdant jobb. Vet man detta så gör ju det självklart att man har lite lägre förväntningar på filmen än annars. Depp och Jolie skapar lätt förväntningar, inte bara för att de är två megastjärnor, utan även för att de faktiskt är riktigt duktiga skådespelare.

Jag hade som sagt trots detta inga större förväntningar på filmen. Jag förväntade mig en någorlunda underhållande film och det var ungefär det jag fick. Filmen blev faktiskt aldrig tråkig utan lyckades hålla intresset uppe genom sina 103 minuter. Det var ganska lite action utan mer åt thriller-hållet. Dessutom fanns det en del humor att finna och man skrattade faktiskt en hel del under filmen. Det är inte bland de bästa filmerna jag sett under året, men en godkänd film om man vill underhållas i ett par timmar.

Betyg: 1 av 10.

---

Regi: Shane Van Dyke
Manus: Shane Van Dyke
Skådespelare: Shane Van Dyke, Marie Westbrook och Bruce Davison
År: 2010
Längd: 90 min
Genre: Äventyr

imdb


Handling
100 år efter Titanics jungfrufärd åker en lyxkryssare döpt till Titanic 2 iväg på en resa som kommer att påminna om originalets.

Recension
Jag såg den här filmen efter en rekommendation av en vän. Det var inte så att jag trodde att den skulle vara bra, och det försökte inte min vän intala mig heller. Det var snarare så att han tyckte att jag skulle se den just för att den är så fruktansvärt dålig. Då och då stöter man på en film som är så dålig så att det blir roligt. Man skrattar och tycker att den är underhållande på något konstigt vis eftersom den är så dålig så att det nästan slår runt och den blir bra istället. Detta stämde för de första tio minuterna av Titanic II. Den första scenen är obetalbar, om ni inte orkar se hela filmen (vilket är fullt förståeligt) så se åtminstone den första scenen. En kille försöker surfa på en "tsunami-våg" som snarare är en liten mini-våg och sen sträcker han upp handen i luften i någon form av segergest efteråt. Detta fick mig att skratta ordentligt. Tyvärr höll det inte i sig utan efter den första scenen så är filmen fruktansvärt tråkig, dåligt gjord och totalt ointressant. Skådespeleriet är bland det sämsta jag sett i en film någonsin. Ingenting fungerar med filmen, den är rörig, dåligt klippt och man hänger knappt med på vad som händer.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att Titanic II är den sämsta filmen som någonsin har gjorts, och regissören/manusförfattaren/skådespelaren Shane Van Dyke kan mycket väl vara den sämsta filmskaparen genom tiderna. Det är nästan en prestation att lyckas göra en såhär dålig film med de resurser han haft att tillgå. Att ens komma på idén att göra en uppföljare till Titanic är också helt oförståeligt, trots att man borde kunna räkna med att några kommer att gå och se den enbart för att de gillade Titanic. Jämfört med Shane Van Dyke framstår Edward D. Wood Jr. som ett riktigt geni inom filmskapande.

Betyg: 8 av 10.

---

Regi: David O. Russel
Manus: Scott Silver, Paul Tamasy och Eric Johnson
Skådespelare: Mark Wahlberg, Christian Bale och Amy Adams
År: 2010
Längd: 115 min
Genre: Drama/Biografi

imdb


Handling
The Fighter är en sann historia baserad på Mickey Ward's liv. Mark Wahlberg spelar Ward, en boxare som försöker lyckas och göra karriär samtidigt som han försöker balansera sin relation till familjen och sin flickvän.

Recension
Det gjorts en hel del boxningsfilmer förut, och många är bra, t.ex: Rocky, Raging Bull, Hurricane, Cinderella Man och Million Dollar Baby. Vad har då The Fighter som gör att den är värd att se? Ett välskrivet manus, en duktig regissör och fantastiskt skådespeleri. Det är en fantastisk historia som beskrivs i filmen, en historia som man rycks med i och berörs av. Att den är sann gör bara saken bättre. Wahlberg är så bra som han kan vara, men det är Bale som skiner i The Fighter. Han gör en av sitt livs bästa roller (antagligen den bästa bortsett från American Psycho) och han kommer troligtvis få sin första oscarsnominering på söndag när nomineringarna tillkännagivs. Även Amy Adams spelar förvånansvärt bra och gör antagligen den bästa rollprestationen jag har sett från henne.

The Fighter är en så bra film mycket pga. att den handlar om så mycket mer än bara boxning, precis som The Social Network handlar om så mycket mer än bara Facebook. Mickey Ward's relationer till sin bror, Dick Eklund, till sin mor, far, systrar och manager beskrivs på ett väldigt trovärdigt sätt. Man får verkligen en inblick i hur hans liv såg ut och vilka sorts beslut han var tvungen att fatta. På det hela taget en välgjord, underhållande film som garanterar en filmupplevelse utöver det vanliga.